Georg Fredrikssons historia

Meritförteckning:
1911-02-20 Slutar skolan
1911-03-01 -- 1913-02-28 Smideslärling hos Smidesmästare B Gustafsson, Malmslätt
1913-04-01 -- 1914-10-10 Monteringsarbete vid Forss mek.verkstad, Bankeberg
1914-10-11 -- 1915-02-03 Lokomobilskötare vid Forss mek.verkstad, Bankeberg
1915-02-04 -- 1916-12-31 Monterings- och maskinarbeten vid Forss mek.verkstad, Bankeberg
1917-01-01 -- 1917-09-01 Montering av vattenturbiner hos Mjölby turbinfabrik
1917-11-05 -- 1918-11-23 Elmontör vid Knutsbro Kraftaktiebolag, Mjölby
1918-11-24 -- 1919-05-05 Elmontör hos firma D Johansson, Pålsboda
1919-05-16 -- 1919-09-27 Värnpliktstjänstgöring som signalist
1919-11-04 -- 1921-01-12 Elmontör vid Allmänna Svenska Elektriska AB, filialen i Norrköping
1921-04-01 Gevärshantverkaresoldat vid I 5, Linköping
1922-05-10 Genomgått kurs för utbildning av gevärshantverkaresoldater
1922-06-20 Förordnad till vicekorpral
1923-07-09 Genomgått kurs för utbildning av gevärshantverkarekorpraler (kursetta)
1923-07-13 Förordnad till korpral
1923-10-19 Förordnad till furir i regementet
1924-03-31 På grund av tilländalupen kontraktstid avsked från regementet
1924-10-10 Anställd som flygplansmontör vid Flygkompaniets verkstäder i Malmslätt
1926-10-15 Anställd som flygplansmontör vid 4:de Flygkårens verkstäder i Östersund
1927-07-07 Anställd som monteringsförman vid 4:de Flygkårens, Kungl. Jämtlands Flygflottilj, verkstäder, Östersund
1930-02-17 Genomgått fullständig Mekanisk Verkmästarekurs vid Sveriges Tekniska Korrespondensinstitut, Malmö, Betyg
Intyg från Gösta von Porat, Intyg från Nils Söderberg
1937-07-01 Utnämnd och förordnad som Tyghantverkare vid Kungl. Västmanlands Flygflottilj, Västerås
1940-05-30 Explosionsolyckan i Karlsborg
1942-09-19 Utnämnd och förordnad som Verkmästare av 2. klass vid Flygvapnet
1952-11-14 Utnämnd och förordnad som Verkmästare av 1. klass vid Flygvapnet
1954-06-05 Vasamedalj
1958-03-31 Avgår med pension (Personligt tack från Axel Ljungdahl)

Boplatser för familjen Georg och Margareta Fredriksson

1926 Gifte sig i november och flyttade till Östersund
Villa på Hornsberg, Värden Rosén
1927, Skolhuset på Frösön. Åkes födelseplats kl 0530 den 15 maj 1928
1930, Villa Björkebo, Kurts födelseplats 1932
1935-10-01 Prästgatan 5, Östersund
1937 Frösövägen 19, Anflo´s villa
1938-10-01 Köpmangatan 44, Östersund
1938 F1:s kasern, Västerås
1938 Av Sandelin ägda Underbacken i Karlsborg
1940-10-01 Rosensköldsgatan 1A, Göteborg

1944-01-15 Madängsgatan 2A, Göteborg. Gunnars födelseplats
1952-12-12 F7, Såtenäs , tjänstebostad
1958-04-01 Prytzgatan 4B, Mölndal. Georg avlider 1972
1982 Baazgatan 10, Mölndal. Margareta avlider 1995.

Dödsruna över Georg Fredriksson skriven av sonen Åke:

"En av dem, som var med och byggde upp det svenska flygvapnet, har gått ur tiden. Verkmästaren av första graden, Georg Folke Fredrikson, Mölndal, gick stilla bort efter tåligt buren längre tids sjukdom.

En av dem, som i bakgrunden var med och byggde upp det svenska flygvapnet, har gått ur tiden. Pensionerade Verkmästaren av första graden Georg Folke Fredrikson, Mölndal, tidigare F7, Såtenäs och F9, Göteborg, F6 Karlsborg, F4, Östersund, Fl, Västerås och Tredje Flygkompaniet, Malmslätt, gick stilla bort lördagen den 6 maj l972.

Verkmästare Fredriksson föddes 3/3 1898 i Kärna Församling på Lagerlunda gård vid Malmslätt, där det svenska militärflygets vagga också stått. Han var andre son till mjölnaren Albert Fredrikson på Lagerlunda herrgård och fick tidigt komma ut i förvärvsarbete trots att läraren/klockaren försökte förmå hans far att låta sonen studera vidare. Vid l3 års ålder och efter ett fåtal skolår stod gossen Georg som hjälpare och hantlangare till smeden i Lagerlunda. Nästa arbete var på Bröderna Forss Mekaniska Verkstad, där ägarna var avlägsna släktingar, utan någon tanke på att släktskapen skulle medföra några extra förmåner. Hos Forss fick gossen Fredriksson bl.a sköta om den stora Caloric-motorn, en föregångare till ett av nutidens färskaste projekt: Stirling-motorn.

Så småningom hamnade Georg Fredriksson som elmontör vid Asea och var en gång Sveriges yngste montör med installationscertifikat. När de svåra tiderna blev allt svårare, friställdes han p.g.a. sin låga ålder från Asea och då han var den ende i familjen som hade kontantinkomster, blev detta ett hårt slag.

Vid denna tid, strax efter första världskriget, tog Georg Fredriksson värvning vid ett Stockholmsregemente för att utbildas till gevärshantverkare. Efter färdiggjord utbildning, han gick ut som etta i kursen, varunder han bl.a. tillverkade en verktygslåda med verktyg, med en form och finish som endast en född hantverkare kan åstadkomma. Den finns fortfarande kvar. helt intakt, även om somliga verktyg något rostat p.g.a. mindre torr förvaring.

Under tiden som gevärshantverkare specialiserade sig Georg Fredriksson på kulsprutor och detta fick flygplankonstruktörerna Kjellson och Malmer reda på. När de behövde en bra kulsprutemekaniker till sitt projekt J23, det högvingade, strömlinjeformade jaktplanet, som de konstruerat omkring 1923, erbjöds Georg Fredrikson arbete på Malmen.
Lusten att pröva något nytt var djupt rotad i Georg Fredriksson, och nu skulle han få arbeta med det allra nyaste inom tekniken - flygmaskiner!
Det blev inte bara kulsprutor utan även allmänt motormekanikerarbete, Georg Fredriksson blev hjälpmontör.

När flygvapnet 1926 skulle bildas ur de tidigare flygkårerna och F4 sättas upp i Östersund på Frösö Läger, fick Fredriksson erbjudande att resa dit som montör och hans berättelser från denna första tid var alltid lika roliga att höra på. Tyvärr fick han inte tid att slutföra de något litet påbörjade memoaranteckningarna på grund av sin sjukdom, men en anteckning kanske kan ge en bild av utvecklingen under de år Georg Fredriksson tillhörde Flygvapnet i aktiv tjänst:

"Tid: Boden-Östersund ca 13 timmar 1928 med en Maybach-Hansa. Gunnarn-Såtenäs exakt 50 min 1958 i en Lansen med EBK.

Jag och Hedblad som passagerare 1928, Hedblad som passagerare 1958.
Våren 1958, då jag blev pensionerad, träffade jag förvaltare Hedblad i Såtenäs på väg från ett fpl Lansen. Han hojtade en hälsning som vanligt och sa: "För 50 min. sedan startade vi från Gunnarn! Kommer Du i håg 1928, då vi hade göra 2 dagar från Boden till Östersund?"
Det var nämligen eftersommaren 1928, som den resan företogs. Fpl var Maybach-Hansa på flottörer, motorstyrka 260 hkr, 3-sitsig, öppen, förare styrman Svensson,(flottans flyg).
"Första dagen kom vi till Holmsund, Efter ca 6 1/2 tim flygning i motvind.
Andra dagen efter start vid 8-tiden var vi i Östersund något efter kl 3 em.""

På F4 avancerade han till förman och när nästa omorganisation av flygvapnet var aktuell år 1937, erbjöds han en beställning som flygplanmästare vid F1 i Västerås och tog hela familjen med sig dit på sommaren 1937. När familjen var installerad fick han på höstkanten order att resa tillbaka till Östersund och på våren 1938 var det dags för nästa förflyttning. Nu till Karlsborg, där F6 skulle sättas upp. Flyttning igen. Order att resa tillbaka till Östersund, förflyttning till Östersund med familjen.

Återkommendering till Karlsborg, där han var med om den svåra sprängningsolyckan då bl.a. den kände atlantflygaren Kurt Björkwall omkom.. Efter en tids vila i föräldrahemmet i mjölnarbostaden på Lagerlunda, explosionen hade inte lämnat honom oberörd och han fick allt framgent dras med "susningar i örenen", Efter konvalescenstiden kommenderades han till Gotland, det var dags att sätta upp F9 och naturligtvis skulle Georg Fredriksson vara med på marken!

En av följderna till explosionsolyckan upptäckte han när han skulle cykla från båten till förläggningen i Fårösund: Han kunde inte längre cykla! Det bar raka vägen i diket och han fick lära sig cykla på nytt.

Det gick bra, och cykeln var ända in i det sista hans främsta fortskaffningsmedel och motionsinstrument! F9 flyttade så småningom 1940 till Göteborg och familjen fick följa efter. Det var i början av andra världskriget och Johanneberg stod färdigt med mängder med tomma lägenheter....! Många F9-anställda hamnade därför till en början i Johanneberg, men allt eftersom hyrorna steg och lönerna stod stilla blev det nödvändigt att flytta därifrån. för allt fler. Ekonomiskt hade Georg Fredriksson det mycket bekymmersamt under de senare krigsåren, med sönerna på sjukhus och fastlåst lön. Han började därför en liten kamerareparationsverksamhet och byggde i vanlig stil sina egna maskiner. En liten svarv, en borrmaskin, som fortfarande är funktionsduglig, mätinstrument och verktyg. Hantverkaren i honom kunde inte tåla att någon kunde se,att han hade gjort ett ingrepp i en kamera! En skruvmejsel skulle vara exakt avpassad till skruvspåret och skruven fick inte se rörd ut - då först var det bra! Denna noggrannhet i detaljerna och handaskicklighet som Georg Fredriksson hade, följde honom ända till hans sista månader, när han byggde en reprokamera av en gammal kassettkamera åt sin äldste son, som behövde en kamera i sitt tryckeri.

Efter hans bortgång har så många bevis på hans storsinthet och goda kamratskap kommit till sönernas och makans kännedom att det är svårt att säga något annat än att Georg Folke Fredriksson använt sina 74 år väl, det arv han lämnar efter sig är en högaktning för hantverksskicklighet och en önskan och längtan att någon gång kunna leva upp till de kvalitetskrav på det egna arbetet, som kännetecknade allt han gjorde. Hans händer var underbara verktyg och trygga och sköna att hålla i,
säger sonen Åke, som mer än en gång behövt hjälp och fått den."

Sonen Kurt:

Pappa var civilmilitär. Har var också mer civil än militär. Han var en gudabenådad mekaniker. Han sade alltid att "tro, det fick man göra i kyrkan". Är man osäker på något, är det bara att öppna igen och kontrollera att det är riktigt gjort. Man måste VETA att det är rätt.

Han fick också uppleva den enorma utvecklingen från de primitiva flygplanen på 20-talet till J 35 Draken, som var den sista flygplanstypen han utbildades på. Ganska fantastisk, om man tänker efter.

F4 fick ett ansvar för ambulansflygplanen i Norrland. Pappa var många gånger kommenderad ut i vildmarken för att bärga havererade Junkersmaskiner. Han fick då med sig ett antal värnpliktiga och anlitade också lokalbefolkningen. Han föredrog de senare, eftersom de var vana vid vinterförhållanden. De värnpliktiga föredrog att värma sig vid stockeldarna.

I Östersund var det närmast självklart att ha båt. Min far köpte först en öppen båt som han döpte till Cupido. När sedan familjen växte i och med min födelse ville han ha en mer ombonad båt. Han köpte ett skrov och byggde hela inredningen själv. Den båten döptes till “Vi sex” efter två vuxna, två barn, båt och motor.
Jag hittade bland hans efterlämnade papper ett koncept till ett brev till Motorfabriken Fram där han framför sina synpunkter på en utlovad vinterrenovering.
Den “renoverade” motorn han fick tillbaka motsvarade inte på något sätt hans krav. Han hade fått ett erbjudande från Motoraktiebolaget Fram om dels vinterförvaring av motorn och dels uppgradering till 1934 års modell. Breven visas här sidan 1 och sidan 2.
Jag vet inte hur hela historien slutade, men det skulle förvåna mig om han inte erhöll en ny motor.

Alla barnen i familjen Fredriksson var musikaliska och spelade olika instrument. Pappa kunde spela fiol, gitarr, tvärflöjt, klarinet och oboe. Under vistelsen i Östersund spelade han i Östersund orkesterförening. Han berättade en gång om när den hetlevrade Petterson-Berger under en repetition blev irriterad på förste violinisten, tog hans violin och visade hur han ville att det skulle låta. Under senare år blev det mest gitarr. Hans hörsel hade tagit stryk vid explosionsolyckan i Karlsborg. Hans kollegor på F9 skämtade med honom och sade att han bytte tonart med berusningsgraden. Jag såg honom dock aldrig berusad.

På tal om berusning: Då och då hade de interna fester på underofficersmässen. Normalt blev många snabbt berusade, det gällde ju att passa på att dricka så länge starkvarorna räckte. Pappa blev en gång utsedd att sköta anskaffandet av starkvaror (detta var på motbokstiden!). Han hade länge tyckt att det dracks för mycket på festerna, så han lånade ihop en försvarlig mängd motböcker och fick till ett stort bord fullt med flaskor. Det blev en av de mest nyktra tillställningarna på länge. Ingen behövde ju riskera att bli utan och följaktligen drack alla mindre. Pappa var tydligen även en bra psykolog.

Han skrev också ett otal snapsvisor och var bra på att rimma, dessutom var han en duktig träsnidare. Jag har en underbar sittande häst på ett bord hemma.

Pappa berättade också om skillnaden mellan privat och statlig verksamhet. Han var kommenderad till Värmland och behövde transport för sitt manskap. Han kontaktade stationsföreståndaren på den privata Bergslagsbanan och denne stoppade ett snälltåg, kopplade på en reservvagn han hade stående, och iväg de for. Något liknande hade aldrig kunnat ske på SJ, eftersom där måste föreståndaren först ha tillstånd från Stockholm, innan han fick göra något liknande.

Han befann sig i Karlsborg de dramatiska dagarna i april 1940. En natt blev alla beordrade ut på flygfältet för att försvara det mot en väntad landsättning av tyska fallskärmstrupper. Hans beväpning var den personliga pistolen med ett magasin patroner och inget mer. "Sveriges beredskap är god", pyttsan.

Under tiden på F9, var han chef för instruktionsverkstaden och alltså lärare för både fast anställd personal och värnpliktiga mekaniker. Då han också var kunnig i träarbeten, blev den verkstaden ansvarig för reparationen av havererade glidflygplan av typ SG 38. Han tog sig för att passa på att kopiera delarna, så efter några år, hade F9 fler glidflygplan i verkligheten än vad som fanns i räknenissarnas inventarieförteckning. Detta orsakade ett visst missnöje hos dessa. Användarna var dock nöjda. Det var tydligen inte bara mekanikerjobb han lärt sig på flygkompaniet...

Apropå räknenissar och budgetar: Under kriget blev någon av nissarna medvetna om att anslaget för elektrisk ström var på väg att överskridas. Detta var ju något otänkbart, varför att antal bensindrivna generatorer ställdes upp och kopplades in på flottiljens nät. Budgeten klarades. Att det var ont om drivmedel, spelade ingen roll eftersom budgeten för drivmedel bara var en förslagsbudget, som kunde överskridas utan risk.

F7 i Såtenäs fick en ny flottiljchef som på den första fältskjutningen beordrade all personal, även den tekniska, att delta. Tidigare flottiljchefer hade undantagit den tekniska personalen från dessa övningar. Pappa och flottiljingenjören ogillade ordern, men måste ju lyda. De inställde sig därför iförda sina snygga vita sommaruniformer och promenerade runt banan och sköt där de skulle. Dock var det aldrig fråga om att slänga sig ner i smutsen för att söka skydd. Uniformerna skulle ju då bli smutsiga. Meddelandet gick fram: De blev aldrig mer beordrade att delta i någon fältskjutning.

I och med flyttningen till Såtenäs, blev behovet av ett fortskaffningsmedel akut. Pappa hittade en Volvo 444, A-modell, som stått i en lada en längre tid och köpte och gjorde i ordning den. Efter en äventyrlig vinterresa ansåg han att motorn gjort sitt varför han i Lidköping köpte en ny Volvo 444. Denna skötte han som ett flygplan, så när den gått några hundra timmar, plockade han ner den i sina beståndsdelar, kontrollerade alla toleranser och monterade ihop den igen. När han skulle ha fyra fäljar till vinterdäcken fick Lidköpingsfirman ta hem ett tjugotal, innan pappa hade hittat fyra som var tillräckligt runda för att motsvara hans krav. Efter ett år hörde Lidköpingsföretaget av sig och undrade om han ville byta till nästa årsmodell, utan att betala någon mellanskillnad. Pappa avböjde erbjudandet med att han hade lagt ner så mycket arbete på att få sin bil i det skick han ville ha den, att han inte ville göra om detta arbete med en ny bil. Hans ett år gamla bil var alltså i bättre skick efter ett år, än en fabriksny. Sådan var han.

Mindre komplettering 2005-09-17